Sista dagen i Goa!

Sista dagen i Goa kom med en ovantad varme. Hela dagen har tillbringats i vattnets narhet: antingen badande eller sittande i strandbrynet med vagorna skoljande over kroppen. Harligt! En av oss har idag skaffat sig en fin henna-tatuering. Solen blev stundtals nastan alltfor varm och temperaturen har hela dagen legat en bra bit over trettiostrecket.

Vi begav oss litet tidigare till hotellet, for att i slutandan kunna sova nagon timme langre innan vi skall med bussen som gar klockan fyra pa morgonen fran hotellet. Ingrid och jag har nu kopt oss extra resvaskor och provpackningen nu pa eftermiddagen visar att allt tycks fa plats. Dock skall vi gora av med vara sista slantar efter restaurangbesoket, sa vi far se om det ar nagon otymplig sitar eller liknande som skall packas ned innan kvallen ar over.

Goas sista middag kommer vi att avnjuta pa Kebabs & Curries, dar vi var pa matlagningskurs tidigare i veckan. De har en mycket god meny, och det vattnas i munnen bara man tanker pa lackerheterna de serverar.

Det kanns konstigt att nu sa smaningom borja tanka pa hemfarden. Tva veckor gar fort, alltfor fort. Imorgon vid den har tiden ar vi ater i Sverige med kyla, sno och elande. Vi har dock bestamt att vi senast 2010 skall gora om syskoneskapaden, fast var vi hamnar da ar annu holjt i dunkel.

Sol, bad och barberare

Idag har vi arbetat hart for att battra pa vara solbrannor. Hela dagen har tillbringats i tre solstolar pa stranden. Dagen har varit den varmaste hittills, och nar detta skrivs vid halv nio-tiden ar det fortfarande cirka trettio grader utomhus. Det gar at mycket vatten.

Efter stranden begav vi oss till hotellet for att pusta ut efter den harda dagen och svalka oss med Kingfisher-ol. Gott! Efter dusch och avslappning promenerade vi till Calangutes centrum, dar vi shoppade litet grand. Lars besokte aven en barberarsalong. Systrarna sager att skracken lyste ur mina ogon de forsta minutrarna, men efter en stund kunde jag slappna av. Behandlingen var grundlig, med dubbel rakning med nytt rakblad, efterfoljande isbitsmassage, pudring och insmorjning. Jag erbjods ocksa en skvatt fran Old Spice-flaskan, men jag avbojde vanligt men bestamt. Hela behandlingen kostade 50 rupier (cirka 10 svenska kronor). De pastod frackt nog att jag var lite smutsig, men lyckligtvis kunde de erbjuda ansiktsrengoring ocksa. Jag tackade nej.

Nasta anhalt ar restaurangen Waves, dar en servitor forhoppningsvis har skaffat oss ett par cd-skivor, som han erbjod sig gora sist vi var dar. Maten ar ocksa mycket god, sa det kommer nog bli en trevlig afton.

Igarkvall akte vi tuk-tuk till Candolim for att besoka restaurangen the Stone House. Detta visade sig vara ett lyckokast: en mysig utomhusrestaurang med blues- och jazzmusik i hogtalarna och god mat. Har fick vi for forsta gangen stifta bekantskap med feni - den lokala spritvarianten, som tillverkas av bl a cashewnotter. Att saga att det ar gott ar att vara snall, men det slank ned anda. Vi provade ocksa bebinca, ett slags pannkakstartsliknande efterratt, som inte foll oss i smaken alls. Den ovriga maten var dock superb.

Taxi till Versao-stranden!

Idag hade vi planerat in en utflykt mot Goas sodra delar, narmare bestamt Versao, som ar belaget nagra mil soder om Panaji. En taxichauffor som vi anlitat tidigare, Leo, fanns pa avtalad tid utanfor hotellet och sa borjade farden. Vad vi inte raknat med var att Leo faktiskt inte hade den blekaste aning om var stranden lag, utan korde lite pa mafa och fick fraga sig fram. Resan tog darmed nastan tva timmar, mot beraknade en timme. Vi fick dock trevlig sightseeing och nagon storre nod gick det inte pa oss.

Resan var verkligen vard besvaret. Stod man pa stranden och tittade soderut, lag milsvid, helt ode strand for ens fotter. Inte en strandforsaljare eller solbadare sa langt ogat kunde na. Tittade man norrut, sag man vacker gronska och dar bakom den vackra cementfabriken som da och da drog igang en hogljudd siren. Bortsett fran detta faktum, var stranden helt fantastisk. Varmt vatten, vajande palmer, vit sand, vackra snackor och en hel koloni av sma strandkrabbor som pilade fram och tillbaks over stranden.

Pa den enda strandrestaurang som fanns att tillga, Wow 916, var vi de enda gasterna och hade minst tva kypare per person. Vi fick basta platsen pa en liten tradkrone-terrass dit en smal, vindlande trappa ledde. God mat hade de ocksa.

Ikvall har vi provpackat vara resvaskor. Lars, med sin nyinkopta vaska, inser att han blir tvungen att kopa ytterligare en vaska for att fa plats med sina saker. Ingrid oroar sig for en rejal bagage-overvikt, eftersom hennes vaska kraver tva starka karlar for att rubbas. Anna gonar sig at sin rymliga, svenskkopta resvaska dar det fortfarande finns gott om utrymme. Ryktet sager att det ekar i den, och att hon inte tanker lana ut sitt extra utrymme.

Nu ar vi pa vag mot Candolim, soder om Calangute, for att ata middag pa the Stone House, som skall ha bra mat och trevlig musik.

Bananblad och uteblivet biobesok

Pa vag till stranden kopte vi idag frukt vid vagkanten av tre barn, som hade ett litet stand dar ananas, clementiner och bananer bjods ut. Den farska ananasen, som vi avnjot framat eftermiddagen, var mycket god. Dagen forflot annars ganska lugnt och stilla - sol, bad och ytterligare sol. Lars ar ganska rod efter dagens forsok med solskyddsfaktor tva. Ingrid fick helkroppsmassage av den kvinna i shacket som anvisar solstolar. Vi kollade ocksa pa hennatatueringar, men hittade inget monster vi tyckte om. Till lunch fick vi grillad kingfish, som smakade mycket bra. Ingrid fick aterigen besok av en odla pa toaletten.

Nar vi gick hem motte vi en hel hjord av kor, som var pa vag mot stranden for att ta del av de mumsigheter som resterna fran shacken utgor. Ater pa hotellet upptackte Lars att hans byxor i fint, vitt linne var forsvunna. Mysteriet kvarstar, men kanske har hotellets personal tagit byxorna for lakan och stadat undan dem.

Ikvall hade vi bestamt oss for att ga pa bio och se en riktig bollywood-film. Vi hade noga kontrollerat pa var karta var biografen lag, och tog en ny vag mot stadens centrum. Val framme noterade vi att ingen biograf fanns, och efter vissa efterforskningar fann vi att biografen var stangd.

Middagen intog vi pa the Plantain Leaf, en hundraprocentigt vegetarisk restaurang, som var mycket valbesokt, bade av lokalbefolkning och turister. Inredningen liknade mest av allt interioren i en tagvanthall - fasta bankar med galonsitsar och -ryggstod, allt belyst under en milt uttryckt skarp belysning. Maten var god, bland ratterna kan namnas minimajs- och svampmasalan och den grona art-masalan.

Nu ar vi pa vag hem, och har aterigen stannat till vid Iway, som internetkafet heter, for att meddela oss till resten av varlden. Imorgon bar det av i taxi till Goas sodra delar for lite nya vyer!

Matlagningskurs!

Idag var det antligen dags for den omtalade matlagningskursen hos Kebabs & Curries. Vi steg upp ganska tidigt, tog del av hotellets vid det har laget ganska bekanta frukost och gav oss av till restaurangen som ligger tio minuters promenad fran hotellet. Tio forvantansfulla deltagare, alla svenskar eller finlandare, tog sedan plats pa takterassen till restaurangen, som gavs behaglig skugga av ett stort tak.

Inledningsvis fick vi smaka pa en mangd olika kryddor och lara oss mer om deras ayurvediska egenskaper - huruvida de har en uppvarmande eller nedkylande effekt, matsmaltningsbeframjande eller orosdampande. Mycket intressant. Bland kryddorna fanns curryblad, chili, kanel, senapsfron, kummin och royal-kummin, svartpeppar, nejlika och givetvis olika former av koriander, exempelvis gron koriander och torkad.

Snart nog var det dags att ta plats i koket. Vi fick har lara oss den kulinariska skillnaden mellan Indiens norra, sodra och centrala delar. Goa intar en sarstallning och blandar friskt bland alla influenser, inhemska saval som portugisiska. Menyn bestod av fyra ratter och ett kumminris: en kycklingmasala, en rakgryta fran Kerala, en vegetarisk ratt med buffelost och en ratt med syrliga linser.

Under restaurangagarinnan Priyas goda pedagogik och charmiga satt, tillagade vi under mycket forvaning och glada skratt ratterna, som sedan avnjots pa terrassen. Som vi njot!

Matta och belatna begav vi oss flera timmar efter starten ater till hotellet, dar vi dock inte stannade, utan vi bytte om till bekvamare klader och tagade ned till stranden, dar vi tillbringade eftermiddagen pa Ritz strandshack. Ingrid fick sallskap av en tva decimeter lang odla vid besok pa shackets bekvamlighetsinrattning.

Tibetansk marknad foljde efter stranden, och ett par intressanta inkop gjordes. Kvallens stora fraga har varit vilken restaurang vi skall valja for var kvallsmaltid. Igar foll valet pa ytterligare en italiensk restaurang, dar vi at pizza och drack inhemskt vin fran producenten Sula. Restaurangen beboddes av minst en halvdecimeterlang kackerlacka, som muntert krop langs vaggen dar vi satt och at. Efter en skrona som Lars berattade, lyfte samtliga pa sina pizzor nar de kom.

Hippiemarknad och skraddarbesok

Idag hade vi planerat en ganska tidig uppstigning, sa att vi skulle slippa den utlovade trafikstockningen vid hippiemarknaden i Anjuna. Vi gav oss av strax efter frukost i en taxi som stod vid hotellet. Innan vi kunde kora var vi dock tvungna att stanna till vid grannhuset till hotellet, som visade sig tillhora taxifirmans agare. Dar hamtade den gode taxichaufforen stora vattendunkar fulla med bensin, som stod i solgasset pa verandan, dar agarens tvaariga barn ocksa lekte glatt. Efter pafyllning av bensin, bar det av mot Anjuna for ett aterbesok pa marknaden.

Nagon trafikstockning sag vi inte till - vi misstanker att det bara ar ett argument for att salja utflykter med batresa. Kanske stockning uppstar om man aker stor buss. Hippiemarknaden var lika anslaende som forra veckan, med den stora skillnaden att Lars fatt pa sig de stora spenderbyxorna och handlade allt fran trummor till kuddoverdrag. Ett myller av manniskor overallt, envisa forsaljare som inte ger sig av forran man nastan blir arg pa dem, en enorm hetta och ett ofantligt utbud.

Hela marknaden ar som en stor labyrint av stand och smala gangar. Det doftar av nejlika och saffran fran kryddstanden, spelas goa trance fran musikstanden och en arom av blandad rokelse ligger som en matta over hela marknaden. Det ar en fantastisk, om an utmattande, upplevelse att besoka marknaden.

Tre timmar senare hade vi avtalat med taxichaufforen om upphamtning. Klockan tva stod han punktligt pa samma stalle som vi blivit avslappta och korde oss hem till hotellet. Trotta som vi var, inspekterade vi alla vara inkop och bestallde sedan en enklare lunch som vi intog i skuggan av ett trad vid den solglittrande poolen.

En stund senare lag vi alla tre och vilade middag. Somnen gjorde oss gott, och tre kvart senare gjorde vi oss i ordning for kvallens aktiviteter. Forsta punkten pa listan var att hamta Lars kostym, som enligt utsaga skulle vara fardig idag. Hos skraddaren mottogs vi varmt och visst var den stiliga, svarta, kritstrecksrandiga kostymen med tillhorande sidenskjorta fardig. Den passade alldeles utmarkt, och medan skraddaren berattade om sina drommar att besoka England, pressades skjortan nagonstans i butikens andra lokaler.

Kostymen lamnades pa hotellet och nu ar vi pa vag for att ata middag!

Avslappningsdag med italiensk pragel

Stora, skummande vagor slar in mot stranderna. Nar man star i vattnet, sveps man obonhorligen med av det ljumma vattnet. Det blir djupt ganska snabbt. Harligt!

Vi solbadade mer eller mindre hela dagen idag och Lars, som garna sover ganska lange, missade frukosttiden pa hotellet och at agg, bonor och toast pa strand-shacket. Av en forbiflanerande strandforsaljare prutade Ingrid ned priset pa hajtandshalsband fran 400 rupier till 200 rupier (cirka 40 kronor). Da hogg Anna och Lars till och slog till pa varsitt halsband for 125 rupier stycket. Vi hyser vissa misstankar om att djuret kanske inte ar haj, utan en av vara fyrbenta vanner som ses stryka kring soptunnorna, men for oss kommer det alltid att vara hajtander. Vi har aven diskuterat att skaffa tatueringar.

En prydlig ung man fran Goas turistmyndighet lat Ingrid fylla i en enkat angaende upplevelsen av Goa som turistmal. Kanske ar de igang med ett kvalitetssakringsarbete (se gardagens upplevelse av turistbyran i Panaji).

Nagot vi reflekterat mycket over under var vistelse ar sophanteringen har i Goa. Det verkar inte finnas nagon struktur for detta overhuvudtaget, utan man ser ofta manniskor branna sina sopor utomhus - ibland drabbas man av lattare nederbord, som man som svensk identifierar som sno, men som strax visar sig besta av aska. Pa ett stalle pa stranden star det tunnor uppsatta for sopor, men de ar ett sa kallat "neighbourhood initiative", alltsa inget kommunalt eller statligt ansvar. Korna och hundarna ater ganska friskt av avfallet och bidrar salunda till sophanteringen. Man kan undra hur djurens mag- och tarmsystem ser ut med en daglig kost av plast, aluminium och skrap.

Framat femtiden gick vi tillbaks till hotellet for lite avkoppling. Ingrid och Lars spelade kinaschack och vi njot alla av varsin kyld Kingfisher.

Efter att ha duschat och gjort oss iordning, promenerade vi till restaurangen Little Italy. Huvudbyggnaden var en stor, vit byggnad med joniska kolonner och lila konstbelysning underifran. I en mycket stor, stenlagd tradgard stod borden utplacerade och vi anvisades ett bord under ett trad, som aven det var belyst underifran, fast med gront ljus. Detsamma gallde for storre delen av vaxtligheten i tradgarden. Menyn var klassiskt italiensk med antipasti, pizzor, pasta och allt vad man kan vanta sig - allt i vegetarisk tappning. Vi valde alla olika typer av pasta, och maten smakade mycket bra. Restaurangens inredning uppvagdes saledes till fullo av maten. Toaletten fortjanar ett speciellt omdome: rena och snygga sma rum som efter varje besok stadades av en ung pojke.

Nu skall vi strax bege oss hemat igen och pa vagen koper vi lite dricksvatten. Imorgon vantar ater den stora hippiemarknaden i Anjuna, sa det blir relativt tidig (9.00) uppstigning.

Besok i Panaji och hos skraddare!

Dagen borjade okristligt tidigt med att vi steg upp klockan atta, at frukost pa hotellet och gav oss ivag mot en av busshallplatserna i Calangute for att darifran ta bussen till delstatens huvudstad Panaji, eller Panjim som den ocksa kallas.

Busshallplatsen ligger precis vid genomfartsleden i Calangute, precis vid en kyrka som faktiskt star mitt i gatan, prydd av ett kors i neon. Bussen stod redan vid hallplatsen nar vi anlande, sa vi skyndade pa stegen och hoppade pa bussen. I varje buss finns ett slags konduktor, som dels uppmarksammar nar nagon vill stiga av bussen eller kliva pa och dels tar upp betalning av passagerarna. Man kan saledes stiga av bussen i princip var som helst och aven ge tecken till en forbipasserande buss att man vill aka med, sa stannar den.

Resan till Panaji kostade hela 8 rupier (motsvarande 1.60 svenska kronor) och tog ungefar trettio minuter. Bussens kvalitet lamnade en del ovrigt att onska - hatthyllan, till exempel, var fastklistrad med tejp. Skyltar med budskapet "no spitting" fanns i bussen.

Fran Panajis myllrande busstation begav vi oss promenerande mot stadens centrum. Pa vagen passerade vi en stor kontorsbyggnad under konstruktion; byggnadsstallningarna var tillverkade av langa smala tradstammar som sammanflatats pa nagot markligt vis. Efter en stund beslot vi oss for att ta en tuk-tuk till stadens gamla portugisiska kvarter, San Tome'. Otroligt charmiga och dammiga, bedagade kvarter fran tiden da portugiserna hade sitt storhetsvalde. Ganska forfallna byggnader med prunkande tradgardar lag sida vid sida langs trottoarerna, vilka var utrustade med halvmeterdjupa rannstenar.

Vi strosade runt i kvarteren en ganska lang stund och begav oss darefter mot indiska statens turistbyra, som skulle ligga vid ett torg. Val framme vid torget konstaterade vi att ingen turistbyra fanns i sikte. I en tidningsaffar fragade vi om det fanns en turistbyra vid torget och joda, det skulle finnas en pa andra vaningen med entre' i en stor, rod port.

Porten fann vi utan problem - inte nagonstans fanns ett anslag som talade om att det fanns en turistbyra i byggnaden. Pa andra vaningen av byggnaden steg vi in i ett kontor som hamtat ur en film: flaktar snurrade i taket tre meter ovanfor oss, moblemang i morkbrunt tra och en korrekt indisk tjansteman som bjod oss att sitta ned. Broschyrer och annat material var uppenbarligen inte denna turistbyras starka sida, inte heller nagot slags marknadsforing fran personalens sida. Varje fraga bemottes med ett svar, men mer an sa var det inte.

Utrustade med nagra nya upplysningar begav vi oss langs 18th June Road ned mot en biograf, dar vi planerade att se en Bollywoodfilm - en klassisk, indiskproducerad film pa hindi. Tyvarr passade inte tidsprogrammet oss, utan vi bad att fa lana toaletten i den mycket tjusiga, moderna byggnaden innan vi gav oss av mot marknaden. Panajis "Old Market" var en upplevelse: under presenningar och skynken fanns en enorm marknad med ett stort utbud av varor. Mycket lite turister passerade genom marknaden och vi vackte ett visst intresse. Har shoppades mycket spannande saker. Atmosfaren var helt fantastisk - en mangd dofter, bade behagliga och mindre behagliga, ett gytter av sma gangar och stand och otroligt mycket manniskor. I ett stand som drevs av en man som forsokte likna en indisk Elvis Presley kopplade vi av, efter lang tids shopping, med lask till det facila priset av sju rupier (1.40 svenska kronor).

Vi strovade vidare genom staden pa jakt efter ett tempel, som vi fatt rekommenderat pa turistbyran. Vi fann det, men det liknade mest av allt en skola: pa garden spelade ett gang pojkar cricket med tennisboll. Det var heller inte tillatet att ga in i templet. Hungriga hade vi hunnit bli vid det har laget, sa vi begav oss mot en restaurang. Vi passerade en flickskola med elever i skoluniform. De fnissade lite blygt at oss och ropade "Hello!". Val framme igen vid torget dar turistbyran lag, tog vi en tuk-tuk till en restaurang vid namn Venite, som vi fatt rekommenderad via en guidebok.

Restaurangen var belagen pa andra vaningen i ett gammalt hus med franska balkonger. De vita vaggarna och taket var i rummet dar vi satt och at tackta av avsiktligt klotter som tidigare gaster producerat. Vi at alla varsin rakcurry, som var mycket god.

Efter maltiden sokte vi upp ett postkontor, dar vykort postades och frimarken inhandlades. Vagen var darefter inte sarskilt lang till busstationen, dar vi tog en expressbuss mot Calangute. Vad "express" betydde ar en gata, priset var en rupie hogre, men bussen gick precis lika fort.

Ater i Calangute besokte vi en skraddare, dar Lars tog matt for en tredelad, kritstrecksrandig, svart kostym. Skraddaren tog matt pa bredden, tvaren, langden och djupet och antecknade allt mycket noga i en liten bok. Antalet onskade knappar i vasten, snittet pa byxorna och slaget pa kavajen noterade ocksa. Kostymen blir klar pa onsdag och kostar en spottstyver jamfort med svenska priser. Jag kan knappt barga mig! Hos skraddaren sag vi ocksa en kackerlacka stor som en tumme.

Snart var vi ater pa hotellet. Plotsligt borjade strommen komma och ga med en halvtimmes mellanrum, ungefar, vilket foranledde att denna resedagbok publiceras en dag forsent: jag hann skicka ett mail fran internetkafet innan strommen slog ut alla datorer.

Vi gick ett par hundra meter langs huvudgatan till en restaurang som vi besokte forsta kvallen vid namn "Waves" dar vi at en mycket god maltid. Lars och Ingrid at varsin ordentlig kottbit med peppar- respektive brandysas och varma gronsaker respektive spenat-, champinjon- och vitloksrora. Anna valde fylld blackfisk till forratt och at en god fiskratt till huvudratt. Till detta drack vi en cider som hette Tempest som inte alls var god, sa vi tog in Kingfisher istallet.

Dagen avslutades med att vi shoppade loss pa rokelse, bland annat.

Nyarskonserten i Wien...

... kandes inte sa aktuell idag, sa den beslot vi oss unisont for att hoppa over. Istallet har vi haft en lugn, skon dag pa stranden efter gardagens minst sagt spektakulara nyarsfirande.

Nyarssupe'n intog vi, som sagt, pa Kebabs & Curries Exclusive Indian Restaurant, dar vi bokat bord for kvallen. Det hade inte behovts, ty restaurangens gaster var ganska fataliga. Vi borjade med en god Pina Colada respektive whisky (Anna), sedan borjade gourmetmiddagen.

En stor del av nojet med att besoka restaurangerna har ar att lasa menyerna och Kebabs & Curries ar inte nagot undantag. Till forratt bestallde vi nagot indierna kallar kycklingkebab, men som svensk skulle man nog mer valja att kalla det grillspett. Aven tandoorigrillade tigerrakor och fiskgrillspett ingick bland forrattslackerheterna. Till maltiden bestallde vi vart forsta indiska vin, en viogner som valkyld kompletterade maltiden perfekt. Lars huvudratt kallades rogan josh och bestod av lammbitar i god, kryddstark sas till vilket serverades ett ris blandat med frukt och cashewnotter och ett naanbrod med vitlok. Ingrids huvudratt var en tandooritallrik med ett overflod av olika tandooriratter med smor- och vitloksris samt naanbrod smaksatt med chili och ost. Anna at en hajgryta i god kokosmjolksas med limeris och koriandernaanbrod.

Mycket matta och belatna bestallde vi ett goanskt te gjort pa ingefara och kardemumma med mjolk och socker i (Anna), en jamaican coffee gjord pa mork rom, kaffe, socker och gradde (Lars) samt en slat kopp kaffe (Ingrid).

Maltiderna har avslutas ofta med att ett litet fat med sockerdragerade, kulorta anisfron bars in tillsammans med notan, sa ocksa den har gangen. Frona skall tuggas och anses framja matsmaltning och andedrakt - lite som ett Extra-tuggummi som avbryter syraattacken pa tanderna med andra ord. Som den uppmarksamme lasaren sakert noterat, ar vi mycket imponerade av den kulinariska floran har och nar vi fick reda pa att restaurangen anordnar halvdagsmatlagningskurser blev vi mycket intresserade. Kanske blir det en sadan kurs framat veckan.

Efter middagen strosade vi ned till den milslanga stranden, dar en enorm mangd manniskor samlats. Stora bal flammade vilt med jamna mellanrum langs stranden, i takt med den intensiva musik som spelades overallt. Vid tolvslaget vidtog ett fyrverkeri som vi aldrig sett maken till. Overdadiga pjaser avfyrades med minimalt sakerhetsavstand och himlen fylldes av en sallan skadad fargprakt och krutdoft. Sjalv blev jag traffad i huvudet av en vilsekommet stjarnfall, men ingen skada skedd.

Nar fyrverkeriet sa smaningom avtog, begav vi oss pa en ganska lang promenad langs stranden och kom fram till Calangutes huvudgata, dar det intensiva folklivet tilltog i styrka. Gatan boljade fram och tillbaks av manniskor och bilar stod ilsket tutande mitt i alltihopa. Telefonnaten var helt overbelastade av nyarsonskande manniskor och det drojde mer an en timme pa det nya aret innan vi kunde ringa och lyckonska vara familjemedlemmar. Mer eller mindre alla vi motte under promenaden skakade hand med oss och onskade oss gott nytt ar; vi gjorde likadant. Det tog lang, lang tid innan vi nadde tillbaks till hotellet.

Tillbaka pa hotellet motte vi en av de hotellanstallda och en vakt, som vi kom i samsprak med. De verkar mer eller mindre arbeta dygnet runt och ar alltid vanliga. Mannen som vi sade god natt till vid tretiden var, enligt egen utsaga, i tjanst igen redan klockan fem nasta morgon. Vakten talade ingen engelska overhuvudtaget, men sjong litet senare en serenad utanfor var balkong.

Idag har vi som sagt tagit det lugnt, shoppat lite pa den tibetanska marknaden pa vagen hem fran stranden. Semestrande indier har artigt bett att fa bli fotograferade med oss, och vi sitter nog alla snart i nagot familjealbum nagonstans i indien. Langs Calangutes huvudgata, dar marknaden ligger, sag vi ocksa pullingforsaljare (rostat ris, alltsa, for er som inte kanner till det riktiga namnet), sockerrorsjuicetillverkning och tillverkning av spunnet socker. Intressant.

Nu ar vi pa vag for ater avnjuta en god middag. Hoppas att ni har det bra hemma i Sverige.