Det är långt från Rio de Janeiro till Köpenhamn

Så återvände jag idag till arbetslivet efter min fem månader långa frånvaro. Det kändes overkligt vanligt att stiga upp, klä på sig den kritstrecksrandiga och bege sig till busshållplatsen med frukostsmörgåsar inslagna i aluminiumfolie. Tre bussar, fulla med trötta själar, körde förbi innan jag insåg att jag skulle komma försent och beslöt mig för att promenera till stationen genom den vackra, klara septembermorgonen. Så märkligt det är, att fötterna vet precis vart de skall gå utan att resten av kroppen behöver fästa uppmärksamhet vid det.

Det fullsatta tåget tog mig till Nörreport och därifrån promenerade jag till kontoret. Köpenhamn visade sig från sin allra bästa sida när jag nådde Sortedamssöen och en kort stund njöt av den vackra utsikten. En gumma, som stannat upp med sin rollator ett ögonblick, såg förvånad ut när jag hälsade henne med ett artigt 'god morgen'.