Avslappningsdag med italiensk pragel
Stora, skummande vagor slar in mot stranderna. Nar man star i vattnet, sveps man obonhorligen med av det ljumma vattnet. Det blir djupt ganska snabbt. Harligt!
Vi solbadade mer eller mindre hela dagen idag och Lars, som garna sover ganska lange, missade frukosttiden pa hotellet och at agg, bonor och toast pa strand-shacket. Av en forbiflanerande strandforsaljare prutade Ingrid ned priset pa hajtandshalsband fran 400 rupier till 200 rupier (cirka 40 kronor). Da hogg Anna och Lars till och slog till pa varsitt halsband for 125 rupier stycket. Vi hyser vissa misstankar om att djuret kanske inte ar haj, utan en av vara fyrbenta vanner som ses stryka kring soptunnorna, men for oss kommer det alltid att vara hajtander. Vi har aven diskuterat att skaffa tatueringar.
En prydlig ung man fran Goas turistmyndighet lat Ingrid fylla i en enkat angaende upplevelsen av Goa som turistmal. Kanske ar de igang med ett kvalitetssakringsarbete (se gardagens upplevelse av turistbyran i Panaji).
Nagot vi reflekterat mycket over under var vistelse ar sophanteringen har i Goa. Det verkar inte finnas nagon struktur for detta overhuvudtaget, utan man ser ofta manniskor branna sina sopor utomhus - ibland drabbas man av lattare nederbord, som man som svensk identifierar som sno, men som strax visar sig besta av aska. Pa ett stalle pa stranden star det tunnor uppsatta for sopor, men de ar ett sa kallat "neighbourhood initiative", alltsa inget kommunalt eller statligt ansvar. Korna och hundarna ater ganska friskt av avfallet och bidrar salunda till sophanteringen. Man kan undra hur djurens mag- och tarmsystem ser ut med en daglig kost av plast, aluminium och skrap.
Framat femtiden gick vi tillbaks till hotellet for lite avkoppling. Ingrid och Lars spelade kinaschack och vi njot alla av varsin kyld Kingfisher.
Efter att ha duschat och gjort oss iordning, promenerade vi till restaurangen Little Italy. Huvudbyggnaden var en stor, vit byggnad med joniska kolonner och lila konstbelysning underifran. I en mycket stor, stenlagd tradgard stod borden utplacerade och vi anvisades ett bord under ett trad, som aven det var belyst underifran, fast med gront ljus. Detsamma gallde for storre delen av vaxtligheten i tradgarden. Menyn var klassiskt italiensk med antipasti, pizzor, pasta och allt vad man kan vanta sig - allt i vegetarisk tappning. Vi valde alla olika typer av pasta, och maten smakade mycket bra. Restaurangens inredning uppvagdes saledes till fullo av maten. Toaletten fortjanar ett speciellt omdome: rena och snygga sma rum som efter varje besok stadades av en ung pojke.
Nu skall vi strax bege oss hemat igen och pa vagen koper vi lite dricksvatten. Imorgon vantar ater den stora hippiemarknaden i Anjuna, sa det blir relativt tidig (9.00) uppstigning.
Vi solbadade mer eller mindre hela dagen idag och Lars, som garna sover ganska lange, missade frukosttiden pa hotellet och at agg, bonor och toast pa strand-shacket. Av en forbiflanerande strandforsaljare prutade Ingrid ned priset pa hajtandshalsband fran 400 rupier till 200 rupier (cirka 40 kronor). Da hogg Anna och Lars till och slog till pa varsitt halsband for 125 rupier stycket. Vi hyser vissa misstankar om att djuret kanske inte ar haj, utan en av vara fyrbenta vanner som ses stryka kring soptunnorna, men for oss kommer det alltid att vara hajtander. Vi har aven diskuterat att skaffa tatueringar.
En prydlig ung man fran Goas turistmyndighet lat Ingrid fylla i en enkat angaende upplevelsen av Goa som turistmal. Kanske ar de igang med ett kvalitetssakringsarbete (se gardagens upplevelse av turistbyran i Panaji).
Nagot vi reflekterat mycket over under var vistelse ar sophanteringen har i Goa. Det verkar inte finnas nagon struktur for detta overhuvudtaget, utan man ser ofta manniskor branna sina sopor utomhus - ibland drabbas man av lattare nederbord, som man som svensk identifierar som sno, men som strax visar sig besta av aska. Pa ett stalle pa stranden star det tunnor uppsatta for sopor, men de ar ett sa kallat "neighbourhood initiative", alltsa inget kommunalt eller statligt ansvar. Korna och hundarna ater ganska friskt av avfallet och bidrar salunda till sophanteringen. Man kan undra hur djurens mag- och tarmsystem ser ut med en daglig kost av plast, aluminium och skrap.
Framat femtiden gick vi tillbaks till hotellet for lite avkoppling. Ingrid och Lars spelade kinaschack och vi njot alla av varsin kyld Kingfisher.
Efter att ha duschat och gjort oss iordning, promenerade vi till restaurangen Little Italy. Huvudbyggnaden var en stor, vit byggnad med joniska kolonner och lila konstbelysning underifran. I en mycket stor, stenlagd tradgard stod borden utplacerade och vi anvisades ett bord under ett trad, som aven det var belyst underifran, fast med gront ljus. Detsamma gallde for storre delen av vaxtligheten i tradgarden. Menyn var klassiskt italiensk med antipasti, pizzor, pasta och allt vad man kan vanta sig - allt i vegetarisk tappning. Vi valde alla olika typer av pasta, och maten smakade mycket bra. Restaurangens inredning uppvagdes saledes till fullo av maten. Toaletten fortjanar ett speciellt omdome: rena och snygga sma rum som efter varje besok stadades av en ung pojke.
Nu skall vi strax bege oss hemat igen och pa vagen koper vi lite dricksvatten. Imorgon vantar ater den stora hippiemarknaden i Anjuna, sa det blir relativt tidig (9.00) uppstigning.
inlägg av Lars Gustafsson
17:22
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Home