Playa Colorada pa Venezuelas nordkust är en liten, gäspande by som omges av vackra, tropiskt gröna kullar och har en liten glittrande sandstrand med loja palmer som förstrött betraktar livet runtomkring. En handfull öar ligger utslängda i den blygsamma skärgarden. Kontrasten fran det intensiva tempot i Caracas var slaende.
Pa morgonen dagen efter var ankomst till Playa Colorada tog vi en bat till den lite större byn Santa Fe, nagra kilometer österut. Här kikade vi pa finalen i fotbollsvm och at ostron, som saldes av män som uppenbarligen plockat dem färska fran havet.
Dagen därpa hyrde jag en havskajak och snorklingsutrustning och paddlade ut bland öarna till ett korallrev, som erbjöd fantastisk snorkling. Stim - som ständigt skingrades och aterskapades med mjuka, böljande rörelser - med tusentals gnistrande fiskar kilade förbi, färgglada och levnadsglada. Större pastellfärgade fiskar tycktes leta efter nagot längs revets yttre kant, medan en och annan rovfisk tyst seglade omkring strax under ytvattnet och noterade varje rörelse nedanför.
Här skar jag efter ett par timmars snorkling effektivt upp hela min storta pa det vassa revet, vilket satte stopp för dagens aktivitet. Jag ängslades över det faktum att det i djupen kanske lurade hajar eller andra farliga djur med en förkärlek för svenskt blod.
Nästa dag styrdes färden mot Orinocodeltat, där vart första stopp var Tucupita, en mindre stad belägen vid en av deltats tva större förgreningar. Vart hotell, Amacura, fanns beskrivet i min reseguide som ett av de bästa hotellen i stadens centrum. Kackerlackor, stora som en normalstor tumme, skyndade omkring pa väggarna när vi tände ljuset i vart rum. Samtidigt baxnade vi av den stank av djururin som slog emot oss. Härligt.
Dagen därpa vandrade vi ned till kajen, där en bat väntade för att ta oss ut i deltat till var lodge, fantasifullt döpt till the Orinoco Delta Lodge. En dryg timmes batfard senare nadde vi var destination, som visade sig vara en mycket vackert belägen lodge, omgiven av tung, doftande djungelvegetation. Vi inkvarterades tva och tva i mindre stugor som lag längs en liten, cementerad gangväg varifran sma broar av trä ledde ut till stugorna.
Dagarna här tillbringade vi med att paddla kanot i deltat, fiska pirayor (jag fangade en!), aka motorkanot och kika pa djurlivet samt med att besöka warao-folket, som bor i byggnader med palmlövsflätade tak längs deltats stränder. Mycket intressant.
Var första kväll i deltat blev ganska sen. När Ben sent omsider och nagot rund under fötterna begav sig till sin stuga möttes han av ett stort odjur mitt pa gangvägen - en best, stor som en kalv och med en oproportionerligt stor nos, stirrade pa honom för att sedan frustande börja jaga honom längs stigen. Han stod i begrepp att hoppa upp i ett träd när besten lika plötsligt som den dök upp, vek av fran vägen och försvann in i den täta vegetationen. Nästa dag berättade han om sin upplevelse, som han trodde varit en dröm. Vi andra upplyste honom da om den ofarliga, ganska vänliga och ganska tama
tapir som strök kring byggnaderna.
En eftermiddag tog vi en motorbat ut till en förgrening i deltat och simmade omkring i det varma vattnet och njöt av cuba libres alltmedan solen sjönk och kylde av den heta, fuktiga eftermiddagsluften.
Egentligen skulle vi stannat en dag till i Tucupita efter var vistelse i deltat, men eftersom ingen aterigen ville stifta bekantskap med hotellets djurliv, körde vi direkt till Ciudad Bolivar igar.
Vi anlände till campingen igar eftermiddag, slog upp vara tält för första gangen pa länge (av olika anledningar har camping inte varit möjlig sedan Ecuador) och njöt av en lugn kväll med god mat, som lagades av Peter och Hedwig, ett australiensiskt par som anslöt till resan i Bogota.
Imorgon aker vi pa en tredagarstur till
Salto Angel, världens högsta vattenfall! Spännande!
