Söndagseftermiddag i Porto Velho

Vi anlöpte Porto Velho, huvudstaden i regionen Rondonia i västra Brasilien, strax efter klockan två idag. Staden har dryga 300 000 invånare och ligger på den östra sidan av Rio Madeira, en biflod till Amazonfloden. En välkänd guidebok beskrev staden som innehavare av "glossy shops" och "modern buildings", vilket gjorde att mina förväntningar på affärer där en billig ersättare till min stulna kamera kunde hittas var höga. Glad i hågen hoppade jag i land och begav mig ut mot det förväntade vimlet.

Påståendena visade sig vara kraftiga överdrifter av Münchhausenproportioner. Staden visade sig vara ganska stor, men dammig, folktom och sömnig så här en söndagseftermiddag. Solen lyste brännhet från en molnfri himmel, medan fotoaffärerna lyste med sin frånvaro. Attans.

Gårdagen bjöd på en mycket intressant upplevelse: vi hamnade på en absurd nattklubb mitt i mörkaste djungeln. I en liten by fanns något som liknade en klassisk, svensk dansbana från femtiotalet, utan väggar men med trägolv, tak och ett häpnadsväckande stort högtalarsystem. Medan våra trumhinnor sakta revs ned av salsa- och calypsorytmerna och det goda, svala ölet rundade av fotvalven, gjorde vi vårt bästa för att visa oss på styva linan i salsa. De övriga gästerna betraktade oss med viss nyfikenhet och artiga leenden - de måste varit stumma av häpnad inför vår skicklighet. Robyn, som faktiskt tagit salsalektioner, försökte tappert lära oss de grundläggande stegen.

När vi lämnar Porto Velho vet ännu ingen. Lastbilen och vår chaufför, AJ, åker med en separat bilfärja, men trots telefonsamtal till hotell och hamn i Manaus verkar inte någon veta när lastbilen lämnade hamnen, var lastbilen är just nu eller när den anlöper Porto Velho. Vattenståndet i floden är mycket lågt för tillfället, vilket innebär att de tunga bilfärjorna tvingas till omvägar för att inte grundstöta.

Nu ska jag bege mig ned till floden igen och njuta av svalkan under träden på en servering.