Quito, Ecuador

Quito är just nu klätt i det ecuadorianska landslagets färger, gult och blått, gatorna är fyllda till brädden av folk och överallt pågår förberedelserna för drabbningen mellan Ecuador och Polen, som äger rum om knappa två timmar! Barerna häromkring tävlar om att ha de lägsta priserna på dryckesvaror och de största storbildstvapparaterna, medan bilarna som sakta glider förbi stoltserar med fladdrande, ecuadorianska flaggor. Vädret är, dagen till ära, vackert och soligt och om allt vill sig väl kommer fotbollsmatchen att bli en otrolig upplevelse - Ben, AJ, Gyan och jag kommer att följa matchen från någon av barerna häromkring.

Till Quito kom vi efter att ha tillbringat fem dagar i regnskogen utanför Misahuali. Längs Rio Napa, en biflod till Amazonas, reste vi en dryg timme i urgröpta motorkanoter och nådde vår lodge, som bestod av ett fåtal träbyggnader på pålar. Vi inkvarterades två och två i ganska små rum, där väggarna inte gick ända upp till det häpnadsväckande höga taket, utan slutade vid normalsvensk takhöjd. Detta innebar att minsta ljud från intilliggande rum färdades med förbluffande tydlighet till rummen runtomkring. Ovanpå de stympade väggarna låg ett flortunt myggnät, som enligt uppgift skulle skydda oss från regnskogens argsinta myggor under natten. Myggnätet över vårt rum hade stora hål.

Jag var ganska lugn inför hotet från myggorna - jag var ju utrustad med ett svenskt kvalitetsmyggstift som jag strukit över hela kroppen. På morgonen var hela ryggen översållad med stora, röda myggbett. Svenska myggstift hjälper inte i regnskogen. Hoppas att malariatabletterna hjälper.

Första dagen sken solen från en klarblå himmel och den fuktiga hettan gjorde att all aktivitet pågick i sävlig sömnighet. För att förbereda oss inför nästföljande dags längre regnskogsvandring, gick vi en kortare promenad i den täta grönskan med vår guide, som demonstrerade hur man tillverkar fällor, korgar av palmblad och visade ett par olika medicinalväxter, bland annat drakblodsträdet, vars sav är mörkt röd och har en antibakteriell effekt. Vackra, stora fjärilar följde oss var vi än gick.

På eftermiddagen begav vi oss ett par stycken med vår guide till en liten flodbank med motorkanoten, simmade i det svala flodvattnet och njöt av tillvaron. Framåt kvällen började ett stilla, varmt regn falla.

Nästa dag färdades vi i motorkanoten ytterligare en timmes tid längs floden för att vandra i djungeln. Kanoten parkerades vid en liten, sprucken betongtrappa, som ledde upp till ett sedan många år övergivet litet hotell, fullständigt övervuxet med frodig grönska. Därifrån begav vi oss rakt in i djungeln.

Snart började det regna, ett behagligt regn som tilltog i styrka. Vi vandrade genom tät grönska, där stora spindelnät glittrade av tusentals små fångade vattendroppar. Då och då stannade vår guide upp för att visa någon intressant medicinalväxt, någon giftig spindel eller ätliga myror (äta myror? kittlar dödsskönt i kistan!). När de tre timmarna som promenaden skulle ta började lida mot sitt slut förklarade vår guide att vi hade gått vilse. Två timmar senare hade vi fortfarande inte nått tillbaks till hotellet. Ytterligare en timme senare nådde vi åtminstone floden, men det gamla övervuxna hotellet fanns ingenstans i sikte. Vår guide hoppade då helt sonika i floden och simmade iväg/fördes bort efter att ha försäkrat oss att han snart skulle vara tillbaka.

En stund senare hördes knattrandet från motorbåtskanoten och snart såg vi farkosten komma glidande längs floden. Genomblöta och hungriga nådde vi litet senare vår lodge och hängde våra kläder på tork.

Under vår regnskogsvistelse byggde vi också flottar, som vi flöt på nedför floden, vi kikade på en märklig fågel - huatsin - som är ett levande fossil och en direkt nedstigande släkting till urtidsfåglarna och vi spanade efter kajmaner.