Titicacasjön, foreller och kräftor

(3 maj)
Titicacasjön är en anslående syn, belägen 3800 meter över havet med solglittrande, klarblått vatten så långt ögat når och halsbrytande berg på alla sidor. Till Copacabana, en liten stad - sömnig så här i slutet av säsongen och belägen på sjöns sydostspets, kom vi framåt kvällen den första maj. Vi checkade in på ett enkelt hotell med en makalös utsikt över sjön och begav oss ut för att äta en sen middag.

I sjön har forell planterats in och finns således på alla restaurangers menyer. Inrättningen vi valde för vår måltid hyste dock föga kännedom om tillagning, så vi lämnade restaurangen ganska missnöjda.

I går (2 maj) tog vi en båt ut till Isla del Sol, där solen, enligt inkas legender, föddes. Ön är en sagolikt vacker plats, med mjuka kullar där flitigt utnyttjade terrasser rymmer odlingar och boskapsskötsel (lamor, får och grisar). Vi vandrade från öns sydspets till dess nordspets och tillryggalade en sträcka om drygt en mil. Många uråldriga inkatempel, boplatser och offerplatser besöktes längs vägen och vår entusiastiska guide gjorde vandringen mycket intressant.

På den här höjden är solen förbluffande stark, så jag brände mig ganska ordentligt och har nu antagit samma färg som en kokt kräfta.